Jag gråter. Tyst, uppgivet. Kanske är det bittra tårar också. Jag är rädd att jag börjar bli bitter, nämligen. På livet. På att kampen aldrig tar slut. Det är det senare som får mig att gråta i dag. Rädslan för att jag en dag, gammal kvinna, känner att livet endast har handlat om att kämpa mot denna förbannade sjukdom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är sommar ute. Ja, om man bortser ifrån snön och kylan, alltså. Eller kylan, förresten.. temperaturmätaren som sitter i fönstret och just nu i solen, visar 29 grader.   Undra om man kan bli brun nu.   .....   Måndag i dag. Värsta dag...

Det var meningen att jag skulle träffa en studievägledare i går men jag orkade inte. Jag tog tre lugnande i stället och sov hela dagen och hela natten.   I dag tror jag att jag mår bättre. Jag skall försöka vika lite kläder, lätta mitt samvete li...

I går var en av de värsta dagarna jag upplevd på väldigt länge. På flera år, faktiskt.   Sambon är väldigt sexuell. Mina mediciner gör att jag inte är det. Jag har i princip blivit antisexuell. Känner nästan äckel vid tanken. Dock får jag så dåli...

Mensen kom i går. Två veckor försenad. Jag förstår ingenting, den har alltid varit prick på dagen. Nu, de senaste månaderna är den helkonstig. Fram och tillbaka varje gång. Det blir komplett omöjligt att veta när jag har ägglossning. (Måste ha sex he...

Jag är arg. Samtidigt inte.   Min sambo är världens snällaste. Han gör allt för att hjälpa.   Vi har en väninna som inte har en bra ekonomi. Hon har en bil som behöver fixas hit och dit. Hela tiden. Och sambon (min) ställer upp. Hela tiden. S...